jag har alltid sett oss som ansgar och evelyne

ännu en helg att lägga till handlingarna och vad är det jag håller på med? jag vet inte ens om det kan kallas att leva men grejen är att jag gillar det. gör det mig till en mindre människa då? om jag fick välja skulle det kanske alltid vara ungefär såhär. men det är skönt att jag inte har den möjligheten för just nu är jag ung och dum. och märk väl ordet ungefär. för det betyder en hel jävla del i det här fallet.


allt är fint och bra, så är det ju. men det räcker inte riktigt till.

och som jag önskar att du var här nu
jag vill bara höra dina hjärtslag
och som jag önskar att vårt krig tog slut

jag har lärt av min misstag
och du är lika ensam som jag


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback