you kind of stayed with me

ibland minns jag allt så klart. men det känns verkligen som hundra år sen eller mer. 
jag mår bra, det är fint, prima liv. såklart. jag blir en levande klyscha ganska ofta nu för tiden. fast så har det väl alltid varit. (kom att tänka på det nu bara för att jag var nära att citera en riktigt banal sak.)

ska sova om en stund. blir nog inga större problem med det.


Kommentarer
Postat av: Jeanette

Kan känna igen mig i det där. Man snavar över något gammalt minne som får än att tänka djupare på det som var.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback